AHC-FIF 1-6

Forshaga blev lite som väntat något/några nummer för stora för ett sargat AHC. Jonny Åsvik blev ende Arviking att göra mål, ett av så kallad tröstmåls-karaktär. Men vi tar det från början...

Redan inför matchen talade mycket emot Arvika. Förmodade topplaget Forshaga stod för motståndet och Arvika saknade nyckelspelare i form av Alexander Tillman och Erik Olsson, samt ständiga orosmolnet Aleks Andersson. Forshaga matchade full trupp och den förvånansvärt knappa segern mot Hallsberg skulle komma att räddas upp av en seger på bortais mot Arvika.

Arvika var dock laget som inledde piggast. Med halva perioden gången var matchen ytterst oviss. Arvika hade bra fart på rören, men ådrog sig tyvärr en utvisning som Forshaga utnyttjade en halvminut in i PP-spelet. Arvika hade innan sitt box play spelat två power play, dock utan att skapa något. Efter FIFs mål började vinden blåsa i ansiktet för AHC. Man höll 0-1 perioden ut, men FIF kändes på gång.

Andra perioden hann bli drygt sex minuter gammal innan Arvika drog på sig andra utvisningen i matchen. Forshagas effektivitet i PP gick inte att förbise, när Daniel Odhe satte 2-0 i slutet av det numerära överläget. Detta var starten på ett kollektivt ras för AHC. Forshaga pumpade på byte på byte, stod aldrig still i sitt anfallasspel och AHC kändes förstenade i egen zon. 12.09, 15.11 och 15.21 gjorde Forshaga 3-0, 4-0 och 5-0. Ridå, god natt, tack för idag, suck...
För att riktigt hälla salt i ett öppet sår var FIF ofina nog att göra 6-0 när klockan stod på 19.59.

Ja vad gör man, tredje perioden måste ju spelas och man kan ju bara gå in med inställningen om att avsluta med stil och att försöka vinna den. 1-0 till AHC blev det i den avslutande akten, som tidigare nämnt genom Jonny Åsvik, men i övrigt var det Forshaga som var spelförande även i den tredje perioden. Skottstatistiken totalt summerades 19 för AHC och 27 för Forshaga.

Ingen match att älta, Forshaga var bättre, men det kändes ändå som att siffrorna blev något större än nödvändigt. Den stora skillnaden låg helt klart i Forshagas förmåga att alltid vara på väg på isen. Alla var ständigt i rörelse och gjorde det stundtals omöjligt för Arvika att ha koll i egen zon.
För AHCs del väntar nu möte mot Örnen i Banken. Örnen bör bli säsongens första trea, allt annat är underkänt. Det som tyvärr talar emot är manfallet. I skrivande stund har Arvika 13 spelare tillgängliga till onsdagens match, men det ska inte spela någon roll.
Och efter detta, de mest enögda avslutningsord blogginläggens historia, tackar jag för mig och går och lägger mig.